tomt :(

det är tomt...
mitt hjärta gör ont...
det finns ingen bebis i min mage längre...

Det hände, precis det jag fruktat.

Ofostrig graviditet heter det. Det finns en fosterhinna. Vätska har samlats. Det finns en moderkaka. Min kropp har trott att den är gravid. Men det finns inget foster. Det dog någon gång tidigt.

Jag har haft bruna flytningar i nästan tre veckor men barnmorskan sa att det kunde vara helt normalt och att jag inte skulle oroa mej. men igår, på väg till sjukgymnasten tisdag eftermidag började det göra så himla ont. trodde jag fått urinvägsinfektion. gick upp till mvc för att kolla. stängt pga personalmöte. frågar tanten på vårdcentralen precis brevid, men hon vägrar hjälpa mej för jag är inte inskriven där. går upp till sjukgymnasten för att kissa... å där är det. det klarröda blodet. ringer joahsn mamma å gråter å frågar vad jag ska göra. ringer gynakuten som vill ha in mej med en gång. ringer johansom kommer med ilfart från jobbet och hämtar mej å in till gyn... får sitta i väntrummet 1 timma ungefär. sen är det vår tur.
upp i gynstolen... kollar med ultraljudpå magen. hittar inget för livmodern är lite liten.... då visste jag =( känner på livmoder som är liten. blir undersökt med vaginalt ultraljud. ser på den snälla tjejdoktorn att hon inte kan hitta något. hon säger at hon ska titta först och berätta sedan. vi får se livmodern. den är stor med en hinnsäck fylld med vatten och en liten moderkaka. skrutten har tillbakabildats så pass att den inte går att se. hon hämtar en doktor till som måste kolla. det finns inget. dom lämnar oss en stund för att bara få vara. messar hela familjen. messar jobbet vad som hänt å att jag är hemma denna veckan. får träffa en sköterska som förklarar att vi får tid för medicinsk abort på torsdag och hur det går till. på vägen ut gråter jag. gråter nästan hela kvällen. johan är också jätteledsen. vi hade sett fram så mycket emot detta. men det finns inget i min mage. det är tomt. mitt hjärta är tomt.
johan köper kladdkaka å tröstar å vi kramas å pratar... det är så skönt att bara vara omhållen. berättar för alla kompisar som stöttar å tänker på oss.
morgonen idag var tung. gick upp vid ett... duschade.... åt lite.... lina kom å vi gick på promenad. massor med godis hade hon köpt till mej. sötlina =) nu känns det bättre. har pratat å ältat massor.
jag har känt det på mej... nästan inga symtom som har försvunnit helt.... ville bara inte veta...
nu sitter vi här och är nervösa inför morgondagen. hoppas det går bra och att det kommer ut... annars blir det skrapning....
min älskade johan... <3>