mannen som inte ville ha barn förrän han blev stor ville plötsligt, modig men ändå lite rädd, en dag i oktober att vi skulle ha en liten.... de blev ju tyvärr inte som vi ville de första två gångerna... men jag har istället fått en man som håller på att längta ihjäl sig efter ett litet liv att ta hand om. de var jag som blev rädd, han som blev modig, jag som blev ynklig å han den starke som tagit hand om mej... tänk va man kan förändras.... kan våra framtida barn få en bättre pappa? nej, det tror inte jag heller :) fast det blir ändå en pappa som är rädd för mossa å småkryp... vem är perfekt :)
tack för att du alltid finns hos mej johan, du är verkligen mitt allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar